Nananan

Allsvenskan förra året:)
Ponnyn var inte på min sida till en början, hon fastnade med tygeln under benskyddet precis innan vi skulle ut ur stallet och hoppade tillbaka på carros hink som sprack. Lite öm var hon i munnen efter det så vågade inte ta i henne så mycket när jag red, ingen skada skedd iallafall och i slutat släppte hon. Puss på världens bästa hest.

Gästbloggning

Hejhej
 
Jag heter Annie och står på MR ! :)
Maria och Louvisa har frågat mig om jag vill gästblogga så då gör jag det :)
Jag ska också(som de två andra ,Ebba och Ida) skriva om när jag kom till MR o så :)
 
Först när jag kom var bara Lovisa den andra, och Maria där, Lovisa tyckte jag var jätte snäll för hon var lika glad alltid fast jag var/är 5 år yngre ...
 
Maria var väldigt blyg typ när man inte kände henne,typ bara " ja " nej" precis" ja visst" och sånna svar.:P
 
Men jag tyckte iallfall inte om början,jag trodde att jag inte skulle kunna bli vänner med alla,att jag skulle va lite för mig själv och så.
För när hela privatstallet utom jag satt och smörjde i vår pytte sadelkammare fick jag hoppa över dem ut o in flera ggr för mitt skåp är längst in. Det tyckte jag va pinsamt på nåt sätt..
 
Jag trodde att Louvisa var den långa smala snygga kaxiga typen men jag hade otroligt fel!
Louvisa är en väldigt väldigt snäll och omtänksam person som tar mycket bra hand om sin häst och sina vänner :).
Hon e en skojig person oxå då som man kan skratta åt/med :D
 
Maria trodde jag somsagt var en väldigt blyg person,men än en gång hade jag otroligt fel...
Jag har nog aldrig varit i stallet utan att hört Maria skratta!
Maria är nog känd för sitt skrattande(inget illa menat) och sina tusen smeknamn,det finaste e iallfall Marimba,som kommer efter en humla i "Hotell Kantarell" hihi!:P Men Maria är den jag umgås med -mest- eller vad man ska säga,med i stallet nu ,vi brukar rida ut långa/korta rundor och vi har alltid skoj på dem rundorna! När vi rider barbacka slutar det iallafall nästan aldrig bra,men vi pratar och skrattar iaf om allt när vi rider tilsammans! 
 
Annie ( som inte är kvar) tyckte jag väldigt mycket om från början och hade ""respekt"" för henne, ibland när Anna red lektion på Annies häst så fick jag va med på min häst. Jag ville inte att Annie skulle flytta för då blev min lilla häst ensam kvar utan sin bästa kompis Maggie,och såklart för att jag  ville att Annie skulle va kvar för då skulle det bli ännu roligare :)(fast det redan e kul)
 
Ebba kände jag lite sen innan,vi gick på samma skola och i samma voltige grupp och i samma hoppgrupp,men efter varje dag efter dag så lär man känna Ebba mer, jag har fått lite av Ebbas roliga ondska,MOHA, som när vi t.ex låste in Mari(mb)a i hennes transport och kastade in genom fönstret morötter o en turpinne,jag kan skriva mer men det blir rätt långt :).
 
Ida,eller Idun numera,är en väldigt ordentlig tjej som jag aldrig från början trodde kunde skratta,heheh,jo men inte åt sånna saker som "vi".
Fast Idun kan skratta åt sånna saker som "vi" eller ja man skrattar åt hennes saker med,jag har aldrig sett Ida sur kommer nog aldrig heller få göra det,!
 
Erika är en duktig dressyrryttare som man oxå kan skratta mycket med, de som kanske tror att Erri(:P) bara rider dressyr och sånt har fel ;) Erika kan rida ut och skritta ut och prata om mycket ;)
 
Caroline är en rolig tjej som oftast har roliga saker att berätta om:)
 
Isabella som oftast har lite överskottsenergi och typ alltid e glad och högljud,(skrattar enkelt) :)
 
Och sen har jag en underbar häst som heter Yamina som står där :D
Japp orkar inte skriva mer nu hejdå :)

Gästblogg

Hej :)

Jag heter Ebba och jag ska gästblogga !! Jag läste Idas inlägg innan, och blev nästen lite rädd. Så långt och seriöst och fint hade jag aldrig orkat skriva. Jag tror att jag ska skriva om hur det kändes att flytta in i MR:s privatponny stall. Dagen innan vi skulle hämta min ponny Gipzy så trodde jag att det skulle bli ungefär så här:

1. Ponnyn jag och mamma köpt var glad (!) snäll och sammarbetsvillig.
2. Att jag mest skulle gå runt och sjunga julvisor för mig själv i stallet.
3. Att jag skulle bli lite mobbad. Vem är inte lite rädd för den fasansfulla Ponnymaffian ??

Jag hade sååååå fel.

Jag älskar min ponny över allt annat. Men hon är varken glad, snäll eller särskilt sammarbetsvillig.Och nummer två är också fel. I stallet är man aldrig själv. Det är nog det allra bästa. När jag flyttade in såg jag alla de andra som en klump långa ( ja du med Maria... ) och läskiga människor.
Men varenda en är speciell. Maria med alla sina killar, Erika som kan skifta från att vara seriös dressyrare till att nästan skratta ihjä sig på en sekund. Ida som alltid ställer upp och Alice som bara är så hjälpsam och noggrann. Carro som kan jättemycket, man kan typ fråga henne om allt, och Bella som alltid har något roligt att berätta. Lisa (som delar häst med bella) som alltid är så tyst, snäll och glad. Jag och Annie har bildat en liten gangster-klubb, det har ni säkert redan hört om ;) Vi har alltid kul.

Sist men inte minst har vi Louvisa. Jag har bara känt Louvisa i ca 1år, men det känns som mycket mycket längre. Med Louvisa kan man verkligen prata om allt. Med henne har jag gråtit, skrattat och pratat hundratals gånger. Eller kanske tusen ? Känslan av att alltid ha någon att prata med är underbar.

Så, alla ni i ponnyprivat. Visst är inte MR det bästa stället att ha häst på. Visst är det trångt, smutsigt, och jobbigt ibland.

Men vi klarar det. För vi är bäst !:)


RSS 2.0