annieadelgren

Louvisa skrev om hästar hon har/har haft så jag tänkte också göra det, eftersom jag inte har något bättre för mig. Jo det har jag faktiskt, Louvisa vill att jag ska göra en ny header och mitt historie-betyg vill att jag ska plugga. Men detta är mycket roligare. Ska försöka korta ner det, annars blir det en två mil lång text. När jag börjat skriva kan jag verkligen inte sluta.

Hampus
Min första ponny hette Hampus. Han var egentligen bara en hyrponny, och jag hyrde tillsammans med Annie. Jag kommer knappt ihåg någonting, det är ganska hemskt att man kan glömma bort någon som betytt så mycket för en. Vi hade provridit honom en gång, han var väl egentligen inte en ponny vi ville ha men det var i princip det enda vi kunde få om vi ville ha en häst. Vi hämtade hem honom den 19 augusti 2007. Han var snäll i början, ganska svår att lasta men annars en perfekt första ponny. Lung och trygg, hoppade ganska bra. Men när vi hade haft honom ett tag insåg vi att han inte var så perfekt längre. Han bet mig, han kunde inte gå med någon annan häst i hagen eftersom han var så elak. Det gick bara att rida ut alls, han stack och bockade. Det gjorde han iförsig ganska ofta i paddock eller ridhus också också. Hade man inte stängt om sig stack han ut och in i stallet. Han var allt som en första ponny inte ska vara. Jag var bara tolv år och ibland var jag riktigt rädd för honom. Men han kunde få vara hur crazy han ville, jag älskade honom ändå. Jag och Annie lärde oss väldigt mycket på den ponnyn och jag vet inte hur många gånger vi flög av honom. Vi fick till slut hjälp med vår galna lilla c-ponny, som iförsig var väldigt stor för mig som var 145 och bara ridit b-ponnyer. Han blev faktiskt riktigt fin och i slutet bettede han sig som en ponny ska göra. Jag ville jättejätte gärna köpa honom, men mina föräldrar var smarta och sa nej, och det är jag ganska tacksam för nu. Den 6 juni 2008 lämnade vi tillbaka honom till Gränna, där han kom ifrån. Det var typ den värsta dagen i mitt liv och jag saknade honom väldigt mycket. Men saker förändras, jag fick Zebastian och nu har jag helt glömt bort min knasiga, söta lilla Hampus. Han kunde vara hemsk på alla sätt och vis, men han betydde väldigt mycket för mig.


Zebastian
Vi var runt och provade massa ponnysar tillsammans med Lovisa och Helena. Zebastian var en av dom. Vi föll direkt för honom. Han var allt som Hampus inte var, och han verkade perfekt. Han var ju inte perfekt i alla lägen, men han är lätt den ponnyn jag har haft roligast med, den som bettyt mest och den som jag lärt mig mest på. Och han var min bästa vän. Eftersom jag redan skrivit en sjukt lång text om honom så känner jag att jag inte behöver göra det igen. Men jag saknar min ponny väldigt mycket.


Power n Joy
Samma dag som vi tog bort Zebastian provred vi Power n Joy. Lovisa och Helena var såklart med, alltid där<3. Och det var verkligen tur för det var dem som fick oss att köpa Loppan. Jag var inte på det bästa humöret, vilket man kan förstå. Hon var fin och så, men inget speciellt. Vi bestämde oss iallafall för att köpa Loppan och det är något jag aldrig ångrat. Den 30 mars 2010 fick jag henne. Vi har kämpat mycket tillsammans, vi har haft framgångar och motgångar. Hon har gjort mig till en mycket bättre ryttare och att aldrig ta något förgivet. Jag ville liksom inte tycka om henne i början, för det fanns bara plats för en häst i mitt hjärta och det var Zebastian. Men man kan inte låta bli att falla för henne, för en mer personlig häst får man leta efter. Det är svårt att beskriva, men hon är så himla speciell. Jag älskar min lilla Loppa iallafall, och hon har en stor plats i mitt hjärta, som hon delar med Zebastian.

Nu har jag slösat bort alldelles för mycket värdefull tid, nu ska jag göra något nödvändigt.