annieadelgren

Tyvärr så gick tiden, vi blev äldre och våra liv ändrades. Jag minns för bara ett och ett halvt år sedan. Vi tävlade för Malmö Ridklubb i div 2, vi kom, vi såg, vi segrade. Som jag tidigare nämnde, vi var oslagbara tillsammans. Vi klarade oss igenom ALLT! Nu för tiden är vi utspridda. Det hindrar dock inte oss från att hålla kontakten. Varje gång jag träffar någon av tjejerna i "ponnymaffian", som vi kallade oss, blir jag så sjukt glad. Detta är riktig vänskap och jag älskar dessa personerna mer än något annat. Trots att våran "familj" inte är lika stor längre är personerna dem samma. Sjukt tråkigt att jag inte får träffa dessa underbara personerna varje dag längre men störst av allt är kärleken och jag älskar dem så. 

Hemlig.

Nä, skämta bara(HAHA), jag heter Lovisa (dock inte lika coolt stavat som LoUvisa!) och har alltså stått i samma stall som tjejerna som driver denna blogg. Numera går jag första året på Sveriges Ridgymnasium på Bökeberg, Bööööke, och flyttade alltså min ponny dit i höstas. Det var mycket tårar och jag glömmer aldrig smsen jag fick av tjejerna. Börjar gråta bara jag tänker på det... Nä, för att slippa få vattenskador i min dator slutar vi prata om detta. Jag kan istället berätta vad det är för odjur som jag rider på. Han är en D-ponny, fux. Han heter Drumlin Lad men kallas även för (vet inte om jag ska skriva det här för han har så otroligt många olika namn) Lad, Makalad, Lojdemannen, LÖRD, Lojd och gud vet vad. HAHAHAH så religiös jag blev. Fast Gud är min vän så jag tror att han blev glad, HUHUHUHUHUHUH HUH? Han brukar även kallas för Fisken när han är sur, sjukt ful är han då! Inte Gud alltså... Om ni vill föreställa er hur Laaaaaaaaaaaaaaad ser ut så kan jag ge er en ledtråd, tänk på en kalsongman. Kan ni föreställa er? Ni kan få en bild på honom om ni är riktigt snälla!

Han är min man & ja, jag rider på honom HAHAHAHAHAHAHAHAHA. Jag älskar mina egna skämt. Snart ska jag käka maud. Detta är också en av våra favoritsysslor. ÄLSKA MAUD säger jag bara. Går ett problem inte att lösa med våld ELLER silvertejp är maud en sann räddare. Finns alltid där för en. Det tycker nog hela ponnystallet, nästan iallafall... Nä, jag saknar verkligen tiden med dessa tjejerna. När vi bildade pakt mot kungastallet, när vi red ut i timmar, när vi spelade kort i cafeterian, när vi hängde upp morötter i hela stallet så att våra mammor blev rädda och när vi snubblade över alla borstar i hela stallgången. Några av de oändliga minnen vi har tillsammans. Samma med när vi försökte lära katten hoppa, eller när vi fick kläder av Ladan, eller när vi kör vår årliga julgalopp på julafton. INGENTING slår dessa minnen. & självklart när vi taggade innan alla tävlingar kvällarna innan. Kön till spolplattan. Finns bara två ord: ÄLSKA & SAKNAD<3 För att avsluta detta inlägg vill jag bara säga att ni tjejer, ni är helt fantastiska. Världens mest underbara personer! Jag ÄLSKAR er något sjukt!

---

PUSS PUSS alla läsare, CHACHA

PS. Jag är känd för mina streck på min blogg. Därför kan ni få några till! PUSSILUSS

---

---

---

Nä, nu måste jag gå!

Puss

---

HAHAHAHA